Wohlgart Andersson / 9 april, 2019

Nu har jag levt här efter kusten i 6 år, jag trivs utmärkt med min tillvaro på vintrarna. Jag bor nästan längst ut till höger i den vita längan, med utsikt som den andra bilden. För att få sjöutsikt, skulle ett träd behöva tas bort. Här törs jag nog inte använda kopparspikar till det!

Bakom den vita längan finns ett antal bungalows. Där kan det vara lite liv ibland vid thailändska högtider, men annars är det lugnt. Har öppnats en ny 7/11 butik i år, jag var naturligtvis med på premiären, som det premiärlejon jag är. Nu har jag en åt vardera hållet, den ena 1 km närmare. Jag åker mest åt samma håll som den nyinstallerade, så det här passade mig alldeles utmärkt.

Under mina år i Thailand har jag gjort över med ungefär 1,3 miljoner skr, kanske något mer. Jag ångrar egentligen bara modulhuset i Pattaya, där förlorade jag minst 600.000 baht helt i onödan. Det visade sig senare att man kunde köpa modulhus här efter beachen för 3-400.000 baht.

Jag har haft ett gott liv med båda mina thaidamer, Men smakar det så kostar det, så är det ju. Jag har blivit mycket äldre, än vad jag trodde jag skulle bli, med min släkts bakgrund. Därför är jag fattig nu, men jag klarar mig bra ändå. Jag får 9072 kr i pension, men så tar de tillbaka dryga 2 tusen i skatt. Jag tycker pensionärer skulle slippa betala skatt! En gammal bil från 50 -talet, den är minsann skattebefriad, men inte vi människor!

Att ha pengar är i sig ett problem, när man som jag inte kan sköta dom. Jag är lycklig i min situation som den är, tycker inte jag var lyckligare när jag hade gott ställt. Visst kändes det skönt att veta att man kunde köpa i stort sett vad man ville ha. Nej, det livet var stressigt, och inte alls lika bra, fattig är bäst i mitt fall.

I Thailand har jag en boendekostnad på 2800 baht, inkl. fiber, el och vatten. Ungefär 900 kr i dagens kurs. Det har börjat bli dyrt i Thailand, bahten står högt och kronan lågt, flera har lämnat landet för Filippinerna istället. För mig blir det alternativet dyrare, eftersom jag har min lägenhet betald här.

Är man inte bunden till ett boende i Thailand, då har man mer för pengarna i Filippinerna. Jag skulle nog hellre föredra Kambodja eller Vietnam istället isf. Filippinerna drabbas ofta av stormar, sådant är det inte mycket av i Kambodja. Tror också att det förekommer mer på sommaren när man ändå inte är här.

Affären

Visst ja! Glömde ju bort affären! När min dam från Roi-Et flyttade hem till mig skulle hon ha ett jobb. Jag hade en f.d. arbetarbarack kvar som inte användes längre. Den byggde vi om till en affär, och började sälja thaimat. Det skulle ha funkat bra om alla i Lindesberg hade varit köptrogna, men det var de inte. Men här försvann inte pengarna, men det blev heller ingen vinst över. Vi sålde ut lagret och avslutade det projektet.

Mer Pattaya

Innan jag kom till Roi-Et tillbringade jag min tid i Pattaya. Då gillade jag Pattaya, mer än jag gör idag. I Pattaya kan man få tag i det mesta, vilken tid på dygnet som helst. Det är nog det jag saknar från Pattaya, när jag är efter beachen.

Här finns alla sexuella läggningar om man inte är hetero. Ladyboys vimlar det av, det finns även inne i BanPhe. Ser man en tjej som är kanonsnygg ska man absolut se upp! Jag har gått på det en gång, men som tur var upptäcktes det redan vid baren. Det finns tjejer som vill vara killar också! Lesbiska och homosexuella finns också här i massor.

Här nedan två sötisar, men som har kulor istället för springa. De kan göra om det mesta, men en sak de inte kan ändra är underarmarna! Dessa är något böjda på kvinnor, det är anpassat till höfterna.  Rösten och adamsäpplet kan de ändra på, så det är inget säkert kort.

De här killarna kan nog ofta ha det gott ställt. Jag vet en kvinna som fick 60.000 baht bara för att sitta modell. Ett bra extraknäck, skulle jag kunna tänka mig att göra, om nu någon kvinna vill göra om sig! Men de väljer nog en prostituerad man istället. Vore jag bara 20-30 år yngre, skulle jag kunna prostituera mig, men nu känner jag mig för gammal för det.

Wohlgart Andersson / 2 april, 2019

Ekonomiskt behövde hon inte ha mig sedan länge. Hon hade sitt hus betalt, ett hus med tomt åt sonen. Sin försörjning står hon för själv, med pengarna hon tjänar på massagen i Norge. Hon rustade upp sitt hus i centrala Roi-Et för egna pengar. Huset hade lågt i tak, och hon höjde det över en meter.

Det hade tidigare varit översvämning i husets vardagsrum under regnperioden. Jag beskrev för henne att huset måste dräneras, det var byggt på mosand. Jag föreslog att bila upp hela golvet och lägga i grus och slang. Men ett råd från en falang var inget att lyssna på! Istället frågade hon byggmästaren som kom, vad man skulle göra!

Han föreslog att höja golvet istället med en decimeter. Det hade gjorts tidigare, och ändå gick sambon på det! Ett ovanligt korkat beslut av byggmästaren, huset hade redan låg takhöjd, jag förklarade också att vatten tar den enklaste vägen, och att det nu skulle bli översvämning i sovrummet istället! Det garanterade byggmästaren att så skulle det inte bli! Nästa sommar var det en decimeter vatten i sovrummet, och den thailändska garantin var inte mycket värd.

Då höjde man golvet i sovrummet också, så det skulle bli flera takbjälkar för mig att slå huvudet i. Sommaren därpå var vattnet tillbaka i vardagsrummet igen!

Året efter hade hon fått gott ställt, men hon beslöt ändå att låna 75.000 baht, och höja hela övervåningen över en meter! Jag blev imponerad av beslutet, och var nyfiken på hur det skulle gå till!  Det var naturligtvis det bästa, men inte trodde jag väl att det skulle gå att göra det för 50.000 baht! Det här var fantastiskt underbart att se! Till höger är huset upphöjt.

Man slog ut väggarna och höjde golvet med massorna. Det räckte inte riktigt, då kom det en King-cab med tippflak som åkte några vändor med grus. Det fanns en gång in till huset som bara var drygt två meter, så komma in med lastbil var inte att tänka på.

Det fanns totalt 11 stolpar som husets övervåning stod på. Nu placerade man kedjespel vid varje stolpe, vid ett visst ljud, skulle alla dra i sina spel. När nästa ljud kom, så stoppade alla. Det var ett lag team av högsta klass och de arbetade väldigt bra tillsammans.

Det här skulle man naturligtvis gjort från början, om jag vetat det! Men då hade väl antagligen jag ha fått vara finansiären. Nu försvann äntligen allt vad översvämning hette. Huset blev riktigt elegant nedtill, upptill blir nog nästa projekt för henne. Ny trappa upp in till huset med en snygg dörr.

Hon hade ekonomi att bygga ut sonens hus med ett vardagsrum tre år senare. Jag hade förberett husbygget så det skulle bli lättare att göra det i framtiden, det går också att bygga ett sovrum till om man vill i framtiden.

Tuppar

I Roi-Et hade jag problem med tuppar. Man hade tuppar som man tävlade med. Dessa tuppar kunde inte klockan, de kunde gala mitt i nätterna när jag skulle sova. De försvann efter hand, men en blev kvar som störde mig. Jag frågade om jag fick köpa den tuppen för 200 baht, den var inte längre aktuell att tävla med. Det blev affär, och jag nackade den. Jag gjorde en god kycklinggryta av den med vin i. Nu skulle det äntligen bli slut på galandet på nätterna!

Bara att nacka en tupp var inte det lättaste, den förstod inte att den måste ligga still, så jag kan träffa med yxan. När det till slut lyckades, släppte jag tuppen för ett ögonblick. Då sprang den iväg utan huvud, och rusade rakt ut på vägen! Det hade kunnat gå riktigt illa, den såg ju inget. Hade kunnat bli blivit överkörd, och dödad en gång till!

Jag tyckte jag hade gjort en bra affär, även om jag hade överbetalt för den. Det visade sig dock vara en dålig affär, nu började två grannar att köpa tuppar, de gick ju att sälja till dumma falanger! Jag hade skapat en ny affärsidé, utan att tänka på det!

Wohlgart Andersson / 26 mars, 2019

Allting blir inte skrivet i rätt ordning, jag kommer på saker som hänt efterhand.

Roi-Et är en liten trevlig stad i Nordöstra Thailand. Den är byggd som ett spindelnät, runt en liten sjö, ungefär som Filipstad, som är byggt omkring en korvkiosk. I sjön finns en ö det går flera broar till. Sjön är smet full med fisk, de har det faktiskt riktigt trångt! Likt förbaskat är det förbjudet att fiska där, fisken är avsedd för munkarna.

Jag hade min motionsrunda här, det fanns sex öl stopp platser efter vägen. Hoppade man över en av dem, kunde man gina över broarna till andra sidan. Annars blev det runt 3 km att gå. Här på ön hade man motionsslingor och ett 10-tal  träningsredskap. Det fanns även en liten konstgjord sjö på ön. Här fanns också gymnastik för alla damer. Det var hon alltid iväg på. Jag fick skjutsa henne de 900 metrarna, att motionera dit var inte populärt, även om det hände ibland.

När jag kom till Roi-Et första gången, skulle vi vara barnvakt åt en 5 åring och en 7 åring, över en helg. Kändes lite oroligt, det var inte helt lätt. Kunde bara två ord på thailändska, det var ”örfil” och ”skynda dig”, men det var en vokabulär som räckte hela helgen! Det blev lättare när jag insåg att barnen kanske var mutbara!

Jag lade upp 5 st. 20 bahtare åt dem var. Förklarade sedan med hjälp att jag skulle ta tillbaka en sedel av dem varje gång, de inte gjorde som jag sa. Det här funkade riktigt bra, och jag behövde aldrig ta tillbaka några pengar. De tjänade bra, det var 30% av vad en vuxen tjänar i Thailand på en dag!

Jag hade många väldigt trevliga år med den här tjejen, och blev ompysslad som man blir av att ha thaitjej. Men jag trivdes inte i Roi-Et. 7 mil till närmaste badställe, om man inte ville bada i pool. Just inga Thaiare kunde engelska vilket ofta ställde till problem. Det bodde 2-3 svenskar i byn, fanns många andra falanger, men kändes inte kul att bara prata engelska jämt. Det var sällan vi satt på puben med enbart svenskar, då pratade man ändå engelska så alla kunde vara med i samtalet.

Läste sedan en annons på Blocket, om en lägenhet som var till salu 80 meter från beachen. Den låg mellan BanPhe och Rayong. Den kostade 640.000 baht, och för första gången frågade jag barnen vad de tyckte. Så här såg lägenheten ut då.

De tyckte jag skulle slå till på den, så då blev det så! De tyckte väl antagligen att det var bättre än förstöra pengarna på thaitjejer! Den var klädd med heltäckningsmatta i ett bedrövligt skick. Den kastade jag ut och lade in ett parkettgolv istället. Jag satte också dit en köksutrustning, så jag kunde laga mat. Det rustades totalt för 175.000 baht. Jag byggde in två stolpar med gipsskivor, jag fick på så sätt väggen längre, och kunde placera sängen i hörnet. Jag tapetserade med sedan med en tegeltapet. Den här glada tjejen hjälpte mig tapetsera, hon hjälper mig städa också emellanåt. Hittar tyvärr inte bilden där hon håller upp tapeten, där hon sträcker ut sig i sin fulla längd.

Jag brydde mig inte om badrummet, här fanns badkar, de andra som rustade rev ut det och satte in tvättmaskin och dusch istället. Jag ville ha badkaret kvar, då kunde jag sitta och duscha, när jag hade förlängt slangen. De här slangarna är alldeles för korta, och man får ha väldig akrobatik för att nå till de ädlaste delarna av kroppen. Så här ser lägenheten ut idag.

Diskbänken blev placerad på balkongen av flera anledningar. Dels behövde jag bara dra för draperiet, för att slippa se disken. Det hade också blivit svårt med höjderna till avloppet om jag placerat den inomhus. Jag diskar iaf. aldrig, det är det alltid någon annan som gör.

Nu ville jag ha med mig min tjej från Roi-Et till min nyinköpta lägenhet. Hon följde med mig hit två gånger, men jag hörde på henne att hon inte ville bo här. Jag förstod henne, det är inte helt lätt att lämna sina rötter, eller där man är uppväxt. Jag har själv provat flytta till Lidingö och Motala, men jag trivdes inte. Jag pendlade från Lidingö till Sundbyberg vilket blev ganska långa dagar, trots bra förbindelser.

Hon ville bo kvar i Roi-Et och jag ville bo efter kusten. Därmed gick vi skilda vägar, men har ännu kontakt nästan varje vecka. Hon skaffade ny man i Norge, bara några veckor efter att hon fått veta, att jag hade andra damer här i Thailand. Det hade jag förväntat mig också. Nedan en gruppbild på hennes nya man och två andra kompisar i Norge, med deras män.

Hon är mån om att någon tar hand om mig märker jag, och hon har talat med damer jag träffat efteråt. Jag får de varmaste rekommendationer av henne, trots att jag inte har några pengar kvar! Det är en underbar tjej, det tycker jag fortfarande, skulle helst vilja krama henne varje dag! Men nu är det nog slut kramat, chansen att jag träffar henne är inte stor. Då får jag väl gratulera norrmannen först och klappa honom på ryggen, innan jag kramar och gratulerar henne!  Jag kramar aldrig karlar, eller ger dem komplimanger, det är inte min stil!

Wohlgart Andersson / 19 mars, 2019

För att skilja dem åt köpte vi ett bit mark några kilometer utanför Roi-Et. Den kostade drygt 330.000 baht. Det fanns ett antal färdigställda tomter, och jag valde en så nära sjön som möjligt. Den gick inte att bada i, men det är ändå trevligt med sjöutsikt. De två sjötomterna skulle ägaren ha för egen del, och var inte till salu. Där fanns också ett jätteträd på den utvalda tomten, som jag tänkt kapa ner och göra något kul av. Hade sett sådana här tvåsitssoffor och en trapp. Går att göra mycket kul av ett stort träd.

Året efter hade det trädet kapats ner av den tidigare ägaren. Vet inte om sambon lovat honom det, hon blev inte alls lika upprörd som jag. Det här gjorde mig sur på honom, men det gick nästan över när jag fick veta att han fått 50.000 baht i böter, för han tagit ner ett så stort träd utan tillstånd! Det hade jag torskat på annars, och eftersom jag är falang, hade det säkert kostat betydligt mera! Han fick dessutom inte behålla trädet, det togs i beslag.

Tanken var att placera modulhuset jag hade i Pattaya där. Nu visade det sig att det skulle bli alldeles för dyrt att köra det ända dit, dessutom inte helt lätt att montera ner. Sambon visade mig ett litet hus på c:a 15 kvm. Det tyckte hon skulle räcka så länge, så vi kunde skilja den åt. När vi hade köpt tomten, bodde de i tält, tills huset byggdes. Sonen ville verkligen komma bort från morbrodern.

Istället valde jag att bygga det här huset på 24 kvm, det skulle gå lättare att bygga ut det då på ett förnuftigt sätt. Ett sovrum på 12 kvm, resterande fördelat på kök och toa/dusch. Det räcker utmärkt om du hjälper mig med det här sa sambon, som ju också ville ha lugn och ro. Jag gjorde en beräkning på kostnader, och insåg att 200.000 baht borde räcka.

Så det där med att inte tigga mer pengar blev inte långvarigt, men en oväntad situation uppstod. Jag ville måla hela huset gult, men det fick jag inte för sambon. Rött och gult var uteslutet, eftersom det kunde dra paralleller med Thailändsk politik. Då kunde det komma folk och göra djävelskap, oavsett vilken av färgerna man valt.

Det här tyckte jag var roligt! Jag älskar arbete, jag kan sitta i timtal och titta på det! En gång satt jag i skogen och tittade på myror, jag konstaterade att de inte alls arbetade rationellt. Flitiga är de, men de gör det väldigt tungarbetat för sig! Kunde inte sitta kvar så länge, eftersom de började krypa upp på benen på mig. Bara det, vad hade de där att göra? Fanns inga barr att bära där! Men det begrep ju inte myran, hjärnan kan inte vara så stor.

Här finns ingen tjäle att tänka på som i Sverige när man bygger, det gör att det får ett lättare byggnadssätt. Det här huset kostade 128.000 baht, det enda byggprojekt i hela mitt liv, som blivit billigare än beräknat! Jag valde att fylla upp tomten, visste ju hur lätt det kunde bli översvämning. Hade nog inte behövts, men nu rättade thaiarna sig efter hur jag gjorde, så de gjorde likadant på sina tomter. Den tokiga falangen begrep nog lite om att bygga ändå.

jag var noga att skriva upp alla kostnader. Jag ville veta vad det egentligen kostar att bygga ett hus i Thailand. Jag hade hört förskräckliga kostnader vid turistorterna efter kusten. Nu var detta i Roi-Et, som ligger i Nordöstra Thailand c:a 70 mil från Bangkok.

Jag fick erfarenhet av byggande i Thailand, om det här skrev jag på min blogg jag hade på Lindenytt. Tror jag gjorde 8 avsnitt av det här bygget, från början till slut. Har tyvärr inte alla dessa kvar tråkigt nog. Trodde de skulle gå att få tag på, när de utan förvarning stängde min blogg där.

Detta att hon fortsatte tigga pengar var nog inte tanken från början. När hon kom till Lindesberg, blev hon bekant med alla andra thaitjejer. De samtalade naturligtvis med varandra, ämnet var ofta pengar vid flera av dem. En av dem hade fått väldigt mycket pengar av sin man. Det skröts det naturligtvis med, och det gjorde nog att hon tyckte hon kunde få mera hon också. Hon visste att jag lagt ungefär 1 miljon baht på Mauy, älskade jag henne mera, eller varför fick inte hon samma? Så där gick snacket, och det slutade med att hon fick ungefär samma summa till slut.

Efter att hon gått på SFI blev hon tvungen att skaffa sig en försörjning, jag hade ju vägrat försörja brodern och sonen. Hon fick då ett erbjudande att åka till Drammen och börja med massage. Det var mycket jobb på den här massagen, två andra verksamheter hade fått stängas, då dessa sysslade med annat, som inte har med massage att göra. I Norge är man noggrann med både det, och de som jobbar svart. Hon fick lönen insatt på sitt bankkonto efter några månader. Det är svårt att öppna ett bankkonto i Norge. Hon fick så ett bankkonto efter ett tag, tack vare att hennes arbetsgivare tjatade på banken. Efter ytterligare någon månad fick hon ett ATM kort.

Hon skickade pengar till sonhustrun varje månad, fast denne gjorde många försök att skaffa ett eget arbete: Lyckades också med det, men inga längre perioder. Hon är dock en duktig arbetare, hon kan arbeta som en karl om det behövs, och skulle väl egentligen ha ett eget företag. De villa bygga in tomten med en mur mot granntomten. Det kunde hon dock inte, men jag uppskattar när man försöker. Har tyvärr ingen bild på den muren, men den var långt ifrån rak, och revs senare. Man lät sedan en firma komma och bygga en istället. Då blev det kanonbra! Så här blev det lilla huset när det blev färdigt.

Sonhustrun ville låna 4000 baht av mig en gång, då hon ville börja tillverka Isaan korv och sälja utanför skolan billigt. Att hon sa låna pengar, var nog bara ett finare sätt att tigga. Jag hade heller inte förväntat mig att jag skulle få pengarna tillbaka.

Isaan korv bestod av något lite fläskkött eller kycklingkött, mestadels var det ris. Hon satt i vardagsrummet och tillverkade den här korven. Pengarna hon ”lånat” skulle användas att köpa en grill. Hon skulle ha den för att sälja dessa korvar grillade, hon hade även några andra produkter som hon grillade till skolbarnen. Hon kunde dock inte muta rektorn tillräckligt mycket, så då fick hon inte vara kvar.

Wohlgart Andersson / 12 mars, 2019

Jag ville bekanta mig med någon ny dam, men att ha brevväxling med ett tag. Gick därför med i Thailovelink. Det är en sajt med massor av thaidamer att välja på. Jag tittade ut en vacker kvinna, född 1970, hade tittat ut en reserv i Chang-Mai också ifall hon inte skulle svara. Hon var nybliven änka, och hade ett lantbruk att ta hand om.

Det luktade arbete lång väg, men den första svarade som tur var! Annars är änkor ett säkert kort, det och gifta kvinnor är bra! Frånskilda kan det däremot vara något fel på, så då gäller det att kolla upp!! Varför har de blivit frånskilda? Kan ju varit kvinnan som ville skiljas också förstås. Äldre ogifta, och speciellt om de är snygga, är också ett osäkert kort, varför har inte de blivit gifta?

Jag valde alltså en tjej från Roi-Et. Visserligen skild, men det var mannen som varit otrogen vid ett flertal tillfällen, fick jag veta. Efter skilsmässan fick hon behålla sin bil, samt en miljon i pengar, till försörjning av sonen. Det här räckte väl antagligen några år, hon hade varken bil eller pengar när jag träffade henne.

Den högra bilden är när hon fick se snö för första gången, numera är hon så lagom glad när det kommer snö.

Vi brevväxlade via mail i fem månader, sedan skulle jag bjuda in henne till Sverige. Hon visade tidigt ärliga avsikter, hon skulle minsann visa att det var så när vi träffades. Hon verkade väldigt ärlig och pålitlig, hon var också populär bland sina kompisar, alla pratade gott om henne, hon resonerade på ett bra sätt tyckte alla.

Hon skulle komma i maj, och följa med mig tillbaka till Thailand. I september. I sista mailet där jag skickade biljetten, fick jag till svar att hon inte kunde någon engelska! Hon lurade mig innan jag träffade henne, det är nog ett rekord. Hur kunde hon då skriva breven? Det visade sig att hon haft en kompis till sig som skrev, och hon visste alltså allt jag hade skrivit!

Hur hade hon tänkt sig det här, hur kunde hon tro att det skulle fungera? Det funkade faktiskt över förväntan, hon fick började på SFI. Ibland förstod vi inte varandra, men behövde vi tolk, hade vi Rö-Rolfs fru och Kalle Hultmans sambo att ta till. Hon valde att lära sig svenska före engelskan, vilket jag tyckte var dumt, för hennes egen del.

Hon berättade efter två månader att hon lånat pengar, av vad jag kallar maffia. De tar ut ockerräntor, hon hade sitt hus i centrala Roi-Et som säkerhet. Det var hon och brodern som ägde huset tillsammans. det är föräldrahemmet.

Nu hade hon inga pengar och man var nära att ta huset för henne. Hon frågade om jag kunde hjälpa henne med 40.000 baht? Förklarade att hon inte tänkt fråga förrän vi hade träffats, men hon kunde inte vänta, det var kris.

Jag hade tidigare berättat för henne om Mauy, hur hon blåste mig på markköpet. Hon förstod hur jag tänkte, och tog upp det när vi träffades. Det var trots allt inte mycket pengar, c:a 10.000 skr. Så jag hjälpte henne med det. Det kom sedan fram att skulden fanns på två ställen. Då är det så att båda finanshajarna pratar med varandra, och berättar när han får betalt. Då ska minsann den andra också ha betalt. Detta för att fördröja skulden, och kunna ta ut mer räntor en längre tid.

Totalt var hon skyldig 480.000 baht, uppdelat 320+160. Det är ungefär vad tomten är värd. Det hon betalade gick bara till räntor, skulden minskade inte nämnvärt! När hon så kom till Sverige och vi varit tillsammans i tre månader bestämde jag mig för henne. Hon hade en förståndshandikappad bror och en lat son, så jag förklarade att jag inte kan försörja dem. Det behövde jag inte göra heller efter någon månad.

Hon pratade under tre månader mycket om den stora skulden hon hade på huset. Det märktes hon var orolig. Jag erbjöd mig hjälpa henne med det ena lånet, men det gick inte att göra så. Om jag hjälpte henne med hela skulden, så skulle hon aldrig mer tigga några pengar av mig!

Det lät ju bra! Skulle kosta ungefär 100.000 skr att slippa höra tjat om pengar. Hon fick pengarna i omgångar, men sparade dem tills hon kunde betala alltihopa. När det till slut var gjort, märktes det att hon hade fått lättat en tung sten. Hon plockade sina blåbär på somrarna, och skickade pengarna till sonhustrun i Thailand, eftersom hon hade hand om det ekonomiska förståndet av de två. Allt var frid och fröjd. På hösten när vi skulle tillbaka till Thailand, hade sonen tagit tabletter av något slag. Den förståndshandikappade morbrodern hade anmält det till polisen. Ville väl antagligen bara hjälpa honom, men så såg inte sonen på det!

Det här retade sonen upp sig på, de bodde grannar på husets övervåning. De började jaga varandra med järnrör. Det här tyckte jag skapade en dålig stämning. Jag ville leva ett lugnare liv, så då bestämde jag mig för att göra något åt det.

Wohlgart Andersson / 5 mars, 2019

Jag bestämde mig för att inte ha en fortsättning med henne, men behöll henne ett tag, jag var väldigt förälskad i henne, kunde inte riktigt släppa henne. Nästa gång jag åkte, umgicks vi igen. Vi gjorde en lång utflykt till Lampang och Chang-Mai, där hon kom ifrån, det gjorde vi året före också. Vi tog in på ett hotell efter 40 mil, nu var det bara 30 mil kvar dagen efter. Det var ett billigt hotell, utan jordfelsbrytare eller skyddsjord, med madrasser något mjukare än en sten.

Hon var en mycket duktig chaufför, och gillade verkligen att köra bil! Antagligen det som var anledning till att hon gjorde som hon gjorde. Hon hade tidigare bett mig att finansiera en bil, men jag avstod eftersom jag köpt marken några månader tidigare. Hon kunde ha den bil hon hade ett tag till, tyckte jag. Hade hon däremot gjort det före, då hade jag nog ställt upp på det.

Mauy var en driftig kvinna. Hon gjorde en resa till Lampang en gång i månaden, inte bara för att hälsa på föräldrarna. Hon hade kommit på en lämplig sysselsättning åt ”Crazy Brother”. Alla i familjen skulle hjälpa till så gott de kunde, och de gjorde det också!  De skulle åka runt i staden och samla in bilbatterier. Hon kör och han bär batterier.

Det här var en lönsam affär, man slog batterierna i en sten, efter att tömt ut batterisyran i marken på den stora tomten i Lampang. Jag gick varje gång i den stora trädgården. Det luktade väldigt gott, tills man kom till platsen där batterisyran var. Detta borde t.o.m. miljömyndigheterna i Thailand intressera sig för, men det skedde inte såvitt jag vet! Man kunde sedan sälja bara blyet, det går som bekant inte att göra i Sverige, kan ju finnas en anledning till det!

På sidan om taxiverksamheten i Pattaya bedrev hon en tvättinrättning. Blev väl inte så lönsamt, så då startade hon upp en caféverksamhet med ett speciellt kaffe istället. Hon höll på med något mer också som jag inte kommer ihåg. Alla affärsidéer funkar ju inte, men det vet man inte om man inte har provat! Hon har rätt inställning, och nog den enda jag vet som kan tänka västerländskt. Hon är inte buddist som alla andra, hon uppgav sig vara kristen. Det märker man också när de säger ”Oh my God, istället för ”Oh my Buddha, hur säkert det tecknet nu är!

Bilen hon köpte för markpengarna, fick hon inte behålla! Den kom kronofogden och hämtade. Det tror jag faktiskt det var fadern som hade ordnat med! Han tyckte inte heller att Mauy behövde en ny bil, det var bättre att betala på sjukhusräkningen. Att hon skulle lösa taxiverksamheten ändå, verkade han inte alls orolig över! Det behövde han heller inte vara, en begagnad bil införskaffades ganska snart!

Vi var tillsammans i fyra år och jag trivdes som fisken i vattnet, tills hon sårade mig. Jag fann för gott att avsluta, och skaffa en annan. Man blir lätt bortskämd om man har thaitjej, jag ville göra ett nytt försök, tycker de är så ödmjuka kramgoa och fina!

Hade blivit blåst på min mark, och insåg det var bättre att hyra en markbit. Jag fick sedan se på sommaren, att de sålde modulhus i Pattaya. Det var en svensk som hette Jan Malmsten, så bra tänkte jag, inget trassel med språket! Men det visade sig bli andra problem!! Han hade en liten nystartad resort 15 km utanför Pattaya. Idealiskt tänkte jag, då kan man bara flytta huset om man inte trivs längre! Jag betalade 25000 baht i handpenning, för att åka ner på hösten och titta på marken i verkligheten. Jag insåg att det här var fel, men var för snål att gå miste om handpenningen, så jag fortsatte i galenskapen istället.

Det här var inget modulhus som gick att flytta! Jag blev lurad från första stund! Han bedrev uthyrningsverksamhet på alla som byggde sina hus där. Vi var sju stycken som hade gått på samma nit! En skicklig säljare som snackar trovärdigt tror man! Den ena blåsningen efter den andra. I ett komplett hus ingår inte t.ex.toa/dusch eller kök, Han hyrde ut huset för 7000 baht, av det var 3900 baht som jag fick betala i markhyra varje månad! Väldigt dyrt för att vara 15 km från kusten. Här går att hyra mark mycket billigare, då får man 3 kilometer till densamma!

Det finns mycket att berätta om den här mannen, många talar om honom. Tre som tidigare haft hus där, den ena fick översvämning, och övergav huset. De andra såg till så Malmsten blev uppsagd från kontraktet han hade på marken. Till mig uppgav han att det var hans mark. Malmsten fick en markbit strax bredvid istället, men de som byggt sina hus under Malmstens tid, fick inte använda poolen på hans område.

Jag blev till slut av med huset, efter att ha haft det på uthyrning ett par år. En vänlig man från beachen jag bor förbarmade sig över mig. Fick tillbaka ungefär en tredjedel mot vad det kostat. Jag slapp att ha med Malmsten att göra, vilket kändes som en lättnad. Han försökte hela tiden att förhala mitt kontrakt, med att skuldsätta mig på nya hyror. När jag bad om hjälp att få det nedplockat, skulle jag få vänta i 3 månader. Han hade antagligen en hög hyra själv, resorten som startades upp var väl ingen större framgång.

Vill jag nu titta på huset har jag bara några kilometer att åka. Han har byggt in den stora verandan och gjort ett rum där. Så nu har det blivit två rum och kök av huset.

Wohlgart Andersson / 26 februari, 2019

3:dje Kapitlet 

Har fått över 40% mer läsare nu sedan jag började skriva den här serien, Det driver mig att fortsätta! Allt kommer fortsättningsvis inte att komma i den ordning de hänt, men det får du överse med.

Andra året när hon kom tillbaka till Thailand, hade vi kontakt varje vecka via mail. Hon berättade under försommaren att hon hittat en markbit mellan Pattaya och Jomtien som gick att köpa billigt. Ett mycket attraktivt område. På den här tiden var det populärt att bo i Jomtien, numera har ryssarna tyvärr invaderat det vackra området sedan några år tillbaka.

Hade ju hört talas om många som blivit blåsta av thaitjejer, och tänkte på saken ett tag innan beslut. Hade känt henne ett par år, och jag tyckte inte hon hade oärliga avsikter. När jag var på banken och skulle föra över pengarna, frågade Christina Larsson på Bergslagens Sparbank, om jag var säker på vad jag höll på med. Det sa jag att jag var, då tryckte hon på knappen, och 145.000 svenska kronor försvann från mitt konto.

Minns inte riktigt hur stor marken var, men det rymde 4 små lägenheter i uselt skick. Själva tomten var inte stor. Hade tänkt riva det och bygga ett tvåvåningshus med 6 små lägenheter. Hus kan man äga själv. Det har kunnat bli en bra investering. Det kostade 750.000, med lite avgifter hit och dit blev slutsumman 790.000 baht. Jag köpte det här, men utlänningar får inte äga mark, så därför blev det tvunget att skrivas på henne. Numera vet jag att man kan skriva 51% på damen och 49% på sig själv. Då kan ingen av parterna sälja, utan den andres medgivande! Det hade jag behövt veta då.

En fransman hade köpt det till en knarkande barflicka något år tidigare, hon stod skriven på marken. Han hade säkert betalat betydligt mera,. Detta lurade Mauy till sig av henne när hon var drogad. Två år senare kom ett mail ett par månader före jag åker till Thailand. Där meddelade hon mig att hon sålt marken, och köpt en ny bil till sin taxiverksamhet istället! Det var det varken jag eller någon annan som trodde om henne! Här förstörde hon för sig själv också, det var inte bara för mig!

Jag blev naturligtvis rasande, hur kunde hon göra så? Hon kom från en bra familj, och fadern blev lika rasande som jag! Hade träffat hennes familj två gånger tidigare. Den bestod av en bror som hette Rangsan, med nyopererad hjärnskada, samt en bror till med ett förståndshandikapp. Jag höll aldrig reda på vad han hette, så honom kallade jag Crazy Brother till Mauy, det gjorde även hon!

Du får skylla dig själv, när du bär dig så dumt åt, sa en del. Det har nog kunnat bli bra, så det var ju synd,  sa andra. Men synd är det ju inte, att synda är något helt annat. Om man tar hem en blind hora, och betalar med falska sedlar, då har man syndat!

Rangsans hjärnskada hade kostat familjen över 2,5 miljoner baht att operera! Familjen var skuldsatt upp över öronen! Som tillgång fanns ett hus i Lampang med en limeodling. Kanske värd två miljoner. En halv miljon fick man låna av maffian. Mauy var tidigare gift med en mycket rik man i byggbranschen. Att hon skiljde sig berodde på att hennes man vägrade hjälpa till med den stora sjukhusräkningen. Han uttryckte han var gift med henne, inte hennes familj.

När hon sedan ville skiljas, då erbjöd han sig hjälpa till, men då var det försent, tyckte Mauy. Hon är en otroligt tuff tjej och med ett bra självförtroende. Hon försakade det rika liv hon hade, för att försörja sina föräldrar och familj! Fadern hade bekostat en bra skola till henne, så hon skulle ha bra förutsättningar i livet. Hur fattiga de än var, tyckte fadern att det var viktigt med utbildning!

Som flicka har hon högsta ansvaret för familjens försörjning, så är det i Thailand. Finns inget socialt skyddsnät här! Det här borde ex mannen ha vetat om! Hon fick behålla en äldre bil hon hade, det passade bra till att bedriva svart taxi i Pattaya. Fadern jobbade i kraftindustrin när han var 72 år, minns jag. En seg gubbe som motionerade dagligen. Rangsan jobbade också, men modern och en bror skulle försörjas också.

Det fanns en yngre bror till som var i Pattaya och knarkade vid den här tiden. Men det tog slut med det, Mauy polisanmälde honom, och han blev straffad för det! Han skötte sig sedan bra efter fängelsetiden, och startade upp en MC verkstad. Nu var det en till som kunde hjälpa till att betala sjukhusräkningen. Det var väl det som var Mauys mål, antar jag. Det var inget fel i huvudet på honom egentligen,  mer än att han hade knarkat.

Wohlgart Andersson / 20 februari, 2019

  (1:a finns på 24i.se)

Anledningen till att jag lade första kapitlet på 24i, är naturligtvis att jag vill ha fler läsare. Vis av erfarenheten med min serie ”Gropungar” valde jag att lägga resterande här istället. Gropungar försvann när jag fick sparken på Lindenytt. Det har gått att hitta några av dem på amerikanska servrar. Dessa finns i katergorin Gropungar till höger. Nu ville jag kunna styra över dessa, även om jag inte tror man får sparken lika lätt på 24i. Allting korrekturläses där och det är bara en blogg som inte publicerats. När jag blev nykter förstod jag varför.

Jag åkte alltså till Thailand första gången 2004. Mitt första misstag var att jag åkte bara en vecka. Skulle ju bara kolla, och lära mig lite om landet. När man ska till Thailand är tre veckor ett minimum, helst längre om man kan! Hade äldsta sonen med mig, han grät när vi stod på flygplatsen och skulle åka hem till Sverige. Han tyckte Pattaya var ett paradis, med hålligång dygnet runt om man orkade. Han åker numera själv varje år, och har gjort i flera år.

En av de anställda var berest i Thailand sedan flera år tillbaka, han föreslog att vi skulle åka till Pattaya. ”Det är ett Bangkok i miniatyr”, sa han. Det kan jag hålla med om, det som inte finns i Pattaya, det finns inte i hela Thailand brukar jag påstå! Staden har ett skamfilat rykte, eftersom det är en stor sexindustri där. Men sexindustrin är spridd över hela landet, det ska inte bara Pattaya få skulden till.

Jag tycker det tillhör allmänbildningen att ha besökt Pattaya, om man varit i Thailand. Till Pattaya åker både barnfamiljer, ungdomar, medelålders och pensionärspar. Nedan en bild på glass som heter banana, vad nu det har med Pattaya att göra. Hittade ett annat kort som jag tror är taget från templet.

Pattaya var från början en liten fiskeby. På 60 talet placerade jänkarna en flygbas mellan Pattaya och Rayong. De skulle av någon outgrundlig anledning kriga mot Vietnam, då var det passande att ha en flygbas i Thailand. Men de gick bet med Vietnameserna! De grävde gångar och dök upp på de mest märkliga ställen. En kompis till mig kröp i dessa gångar, när vi gjorde ett besök i landet. Själv har jag cellskräck, så jag följde aldrig med på den upplevelsen.

En som förutsåg Vietnamkriget var Graham Greene. Det skrev han om i rum 214, Saigon Continental. Jag har själv bott på hotellet och i samma rum. Jag skulle prompt ha det rummet, för tänk om det satt lite författaregenskaper kvar i väggarna! Rummet är i ett hörn, med utsikt över torget, och en större gata, så det var inte så konstigt att det var dyrt.

När jänkarna var lediga ville de roa sig, och åkte in till Pattaya. Thaiarna var inte sena att förstå att jänkarna hade fickorna fulla med pengar. Dessa ville de ju så klart ta del av, själva var de väldigt fattiga. Vad ville då jänkarna ha?

Det byggdes upp barer för flickor som ville sälja sin kropp. Det ville de säkert ha, efter att ha krigat ett tag. Barägaren tjänade ju också pengar på det! Flickor från främst Nordöstra Thailand, som är Thailands fattigaste område, flydde till Pattaya för att försörja sig och sin familj.

Det började expandera ännu mer på 80 -talet, de som då investerade har tjänat på sin investering. Jag vet en som köpte lägenhet i Pattaya för 30.000 kr 1983, den såldes för över 300.000 kr för c:a 10 år sedan. Jag var själv med och bjöd till 250.000 kr. Vad slutsumman blev fick jag aldrig riktigt reda på.

Det har lika gärna kunnat vara Ban Chang som växt istället för Pattaya, den byn ligger närmare deras flygbas än vad Pattaya gör. Flygplatsen heter Utapao, det är en internationell flygplats, men härifrån går mest inrikesflyg. Att det blev Pattaya istället, berodde nog på att det ligger vid havet.

Under den här första veckan träffade jag Mauy på den andra dagen, hon körde svarttaxi i Pattaya. Jag blev förtjust i henne från början, hon hade allt tyckte jag! Jag inleddes i frestelse, och begick ett äktenskapsbrott. Den här tjejen umgicks jag med resten av veckan. Jag längtade efter henne så fort jag kom till Sverige. Andra året tog jag med henne till Sverige över sommaren, då hade min skilsmässa blivit klar sedan någon månad tillbaka.

Under den här första veckan bodde vi på ett hotell efter Second Road i Pattaya. Jag skulle gå och köpa cigaretter vid 7/11. För att göra det, måste jag passera den stora gatan. Från balkongen ropade hon att jag skulle vara försiktig när jag passerade den, så jag inte blev påkörd. Jag hann tänka att kanske älskade hon mig lite ändå, när hon i nästa andemening uttryckte: ”Hur skulle jag då klara mig”. Den där sista meningen hade jag klarat mig utan!

Wohlgart Andersson / 19 februari, 2019

Den här serien kunde lika gärna heta ”Mina Thailändska Misstag, eftersom det är det jag skall skriva om. Det skulle säkert ge mera läsare, folk gillar att läsa om andras misstag, det gör jag också. Vänligt nog delar jag med mig av mina misstag, det är det däremot inte alla som gör. De som läst mina tidigare alster vet att jag glider ifrån ämnet ibland, så kommer det nog att bli nu också!

Det var många som pratade om Thailand, det skulle vara ett bra ställe att pensionera sig på, sa de. Jag hade bestämt mig för att inte övervintra i Sverige som pensionär. Snö och kyla tilltalar mig inte, jag ville fly från det framgent. Jag började åka till Thailand 2004, har sedan åkt någon månad varje år, efter 2009 har jag helt övervintrat. Jag föredrar värme före kyla, det är dessutom bättre för min hälsa.

Valde att pensionera mig som 58 åring, gick därefter och drällde tills jag blev 61 år, och kunna börja leva som en pensionär. Det är inte försvarbart att bara gå och drälla! Då kunde jag också lyfta en pension på c:a 6000 kronor. Det kändes som ett bra extraknäck då.

Vår släkt är en s.k. ”hjärtsläkt” och många av syskonen dog unga. Har arbetat hårt i hela mitt liv, och jag ville njuta av livet också på äldre dagar.

Av nio syskon är vi två kvar, en blev påkörd av tåget 1948, när han skulle gå hem och hämta sin bibel, han hade glömt. Jag tycker det var ett onödigt högt straff för en sådan bagatell, men så är det i bibeln! Du vet ju hur det gick för Lots fru, hon blev ett saltstod bara för hon vände sig om!  Nu tycker jag inte Lot var värd att ha en fru som han bar sig åt, det finns nog en mening med allting ändå!

Men det konstiga är att Gud försvarar honom! När det började hetta till för honom, skickade Gud några änglar och hjälpte honom fly upp i bergen. Därefter vet jag inte vad som hände, för mig kunde han fått svälta ihjäl där!

Den där Lot finns det mycket att berätta om, det var en riktig snuskhummer! Han låg med sina egna döttrar, han var också hallick åt några soldater. Han bjöd ut döttrarna till dem, det ansåg han bättre än att kriga mot andra soldater. Kanske rätt förresten, man blir nog mildare i sinnet efter en kärleksstund. Det kanske är med kärlek vi ska undvika krig?

En annan bror dog i en biljakt av polisen. Han hade tillsammans med en kompis rymt från en ungdomsanstalt. De hade snott en bil och fick en polisjakt efter sig. Tappade kontrollen över bilen och åkte utför ett stup mellan Skara och Skövde.

Två andra dog vid 58, båda i hjärtinfarkt, men en som haft 9 hjärtinfarkter fick bli 65 år. Min lillebror dog när han var 61 år, men han bröt hjärtlinjen och dog i cancer istället. Jag blir 68 i april, och har bara haft 6 hjärtinfarkter. Eller 4+2, då jag haft dubbla vid två tillfällen. Då har jag varit på lasarettet, ett utomordentligt bra ställe att vara på just då!

De kom lite tätare i början av 2000 talet, nu har jag inte haft någon sedan 2006. Man har antagligen hittat rätt dos på mina mediciner. Den sista fick jag i Paris, när jag skulle till Disneyland med mina två yngsta barn. De tre äldsta hade fått följa med till Thailand, då skulle de två yngsta få en Paris resa i kompensation. Som tur var hade jag en brorson boende i Paris. Han tog hand om mina barn och gjorde det vi tänkt göra de här dagarna.

Hade haft mitt företag Tankdemontering i 10 år. Det startades i absolut rätt tid. Företaget gick bra, och jag tyckte jag hade gott ställt, så varför ska man slita när man inte behöver? Jag har aldrig haft något emot arbete, men man ska hinna njuta av livet också. Livet är för kort att spillas bort på arbete.

Jag hade ett hyreshus i Kopparberg med 12 lägenheter, och en skuld på 222.000 kr. Kunde leva bra på hyrorna, hade c:a 16000 kr i månaden över när allt var betalt. Det klarade som jag mig bra på. 2012 gjorde jag mig av med det, samtidigt som jag gjorde mig av med släktgården i Gusselby till en av sönerna. Det är bra med fastigheter, men det skapar också arbete, i synnerhet på vintern. Några sådana bekymmer ville jag inte ha längre.

Ville inte ha några mer samtal från Sverige om element som inte funkade i Kopparberg eller fruset avlopp i Gusselby. Jag fick också samtal om tjurarna som gått ut på riksväg 68, där en av sönerna desperat frågade om han fick skjuta dem på riksvägen! Nu har vi gudskelov en polis i bekantskapskretsen, han är tillika både skytt och bonde, så det löste sig på ett bra sätt. Flera grannar hjälpte också till att få in djuren.