Rubriken kan tyckas vara försent, men förklaringen är att jag började skriva före påsk.

Men jag är medveten om att den inte är så glad överallt. Alla pratar om Ukrania, detta berömvärda land som jag tycker nästan har knäckt en stormakt. Männen är kvar och försvarar landet, medan kvinnor och barn flyr.

Det är inte som 2015 när den stora flyktingströmmen var, då försvann männen och kvinnor och barn lämnades till sitt öde. Ukranias medborgare gör dessutom allt för att få ett jobb och försörja sig själva. De vill inte ligga samhället till last. Men läste nyss att många Ukraniska kvinnor inte vill komma till Sverige. De oroas över det stora mörkertal på våldtäkter vi har i Sverige, så de kollar efter andra länder. Ett tryggt sådant land skulle Polen kunna vara, som är ett muslimfritt land, tror jag.

Det här kriget har många krigsbrott på sig. Man har inte anfallit militära mål som kan vara brukligt i krig. Här har man istället bombat stora hyreshus för att ställa till det för vanligt folk så mycket som möjligt. Tycker det känns obehagligt att ha kriget så nära inpå, även om jag inte tror Putin är så intresserad av Sverige. Men han är oförutsägbar, och vad som helst kan komma ur en sådan hjärna.

Putin gillar inte att Finland och Sverige ska gå med i NATO. Jag har svårt för att se hur det inte skulle sluta så. Sedan får man väl förhandla bort att ställa kärnvapenrobotar på svensk mark. Det skulle bara reta Putin.

Hur får vi slut på kriget då? Jag har en lösning, men den gillar nog inte Ukraniare. Jag tycker Ukrania kunde ge Ryssland Krimhalvön och att Ryssland inte får stänga för Ukrania till Svarta Havet. Undrar om det vore så enkelt? Men Ryssland är väl intresserade av deras mineraler också kanske. Det mesta av viktiga ämnen i nya batterier finns där, men det finns även i Ryssland.

Påskafton var vi och lyssnade på Magnus Betner, Det var jag och tre av sönerna. Det var en trevlig kväll, Magnus kom och tiggde cigaretter av mig, vi pratade en del under rasten.

Påskdagen kunde jag inte förflytta mig, fick ont i ett knä. Har haft ont länge, men har iaf. kunnat gå. Men nu var det stopp på det. Inne i lägenheten åker jag på en kontorsstol när jag skall förflytta mig. Värst är det att ta sig upp och ner för de 48 trappstegen. Igår fick jag låna ett par kryckor av yngste sonen, så nu hoppas jag det ska bli lättare.

Skulle skriva om kravallerna som varit i flera städer under påsken tänkte jag. Men det får bli nästa gång det händer, för detta var antagligen inte sista gången.