Smultronställen har vi väl de flesta av oss. Ordet används ju inte bara till ett ställe med bär, det kan också vara en behaglig plats att befinna sig på. Jag har ett smultronställe, det är ett bärställe. Eller rättare sagt, jag har två. Det ena är på tomten jag bor, men det har en hyresgäst gått och norpat smultronen, men i gengäld har han vattnat det som behövs. Det är jag tacksam för, jag brukar alltid glömma sådana detaljer. Men smultronen är liksom andra bär och frukter som finns till för alla hyresgäster.

Det andra stället är mycket svårare att hitta, men i gengäld är det 30-40 kvm. och smetfullt med smultron. Jag träffade på det för några år sedan, när vi var och plockade svamp. Det ligger byngligt till, och man sparar många steg genom att gina över en inhägnad betesåker.  Det är en lång och smal åker där det går sex kor och en tjur. Jag är van vid dylika djur, eftersom jag haft sådana själv, så jag är normalt inte rädd för dem. Korna är hur OK som helst, men tjuren visar för det mesta lite av översittarfasoner tycker jag. Jag vill ha honom på behörigt avstånd, och helst ska han stå så han inte ser mig när jag ska passera.

Nu sist jag var där stod djuren i andra änden av åkern, med korna närmast, de borde på så sätt hindrat sikten för tjuren. Lugnt att gå över här tänkte jag, och tog mig över elstängslet. När jag gått  halva åkern, börjar en av korna gapa sitt djävla muu, varpå en annan ko svarade på tilltalet. Jag undrar just vad de sa, för det skapade uppmärksamhet hos tjuren, som nu fick se mig.

Han började galoppera med sin stora kropp mot mig och jag förflyttade mig så fort jag kunde. Jag rör mig inte så snabbt numera, men när man är i en nödsituation, kan man förflytta sig fortare än man tror. Jag hann ta mig över stängslet med knapp marginal, fick naturligtvis en stöt av detsamma i stressen. Jag satt där och flåsade en stund, varpå¨jag plockade mina smultron medan tjuren intresserat  tittade på. Korna hade nu följt efter tjuren, och jag insåg att möjligheterna att ta sig tillbaka samma väg var uttömda.

Jag fick ihop nästan tre liter smultron och jag var nöjd med min skörd. Nu blev det att gå runt hela åkern när jag skulle tillbaka. Här måste en bäck passeras. 75-100 meter längre bort är den så smal att man med två kliv lätt passerar den. Det är en stor platt sten mitt i bäcken att sätta foten på. Nu ville jag inte gå ända dit, utan valde att hoppa över där jag var. I min ungdom kunde jag hoppa 2,5 meter om jag tog sats. Nu var det inte ens två meter. Men jag bommade med en decimeter, fick ena foten i vattnet och smultronen utplacerade sig på backen. Efter några väl valda svordomar plockade jag upp det som gick av smultronen, men nu var det bara två liter i min kruka.

Ja, det här en en av de saker som djävlats med mig på sista tiden. Här ser ni vilka besvär jag gör mig för att sambon skall få smultronsylt till till sina våfflor. Det är omtanke det!