Blev tvungen att fylla på dagar till mitt visum. Hade tänkt lämna landet och åka till Kambodja med sonen eftersom han ville dit. Nu gick inte det, jag var tvungen att åka Maptaphut och köpa 30 dagar före innan jag lämnar landet. Kostar bara 1900 bath, så det blev billigare, det var väl fördelen.

Ringde min taxichaufför, men hon ville ha 1200 bath, det tyckte jag var för mycket, även om nu sonen betalade halva, han behövde också nya dagar. Både han och jag är lite äventyrslystna, så vi beslöt oss ta oss dit med buss. Först en bussresa från beachen till Rayong, därefter valde vi en buss till Maptaphut.

Det visade sig vara ett misstag, bussens linje slutade några kilometer från infarten till Maptaphut. Vi blev ensamma kvar i bussen, och vi fick känslan att chauffören bara ville blåsa oss på mer kulor. Maptaphut är ett stort industriområde, och vi fann det förvånansvärt att inte bussen gick ända fram, när den var skyltad så.

Det var sonen som sa så, han tror fortfarande att logiskt tänkande existerar i Thailand. Själv har jag varit här tillräckligt länge för att inse att det inte är så. Det är sällan jag blir förvånad över sådant numera. Men det var väldigt irriterande de första åren minns jag.

Vi blev erbjudna att betala 150 bath, så skulle chauffören skjutsa oss till Immigration. Det såg vi som en acceptabel blåsning, det blev en bekväm lösning, när det inte kostade mera. Vi har nu lärt oss att istället ta bussen mot Ban Chang, eftersom vi observerade den bussen på sträckan inte den andra gick.

Allt var avklarat på 1 – 2 timmar, och nu skulle vi hem igen. Vi behövde komma upp till Sukhumvit Road, vilket var några kilometer. Vi hittade omgående en MC taxi som kördes av en spenslig thaiare. Han ville ha 40 bath för oss båda till Sukhumvit. Thaiarens vikt c.a 50 kg + vår vikt blev tillsammans 290 kg. Jag satte mig i mitten, och sonen längst bak.

Stötdämparen slog i botten när sonen satte sig. Jag måste säga att de är skickliga att behärska balansen, kan inte vara helt lätt med 240 kg bakpå! Men det gick bra, han stannade lämpligt nog vid ett öl ställe, där vi under en öl kunde planera resten av resan.

Vi klev sedan på bussen från Ban Chang och tog oss smärtfritt hem till Rayong. Där åt vi lunch för totalt 270 bath med öl och mat. Fortsatte därefter till Mae Rumpueng Beach igen. Vi klarade hela resan med 50+150 på ditresan, och 40+50+50 på hemresan. Nu har taxichauffören fått en kund mindre till Maptaphut resorna! Gör man rätt från början klarar man hela resan på 280 bath, det är skillnad det mot taxins 800 – 1200 bath.

I övrigt har det inte hänt något, men ikväll händer det! Då är det 35 års kalas på Villa Kon Ao, där jag ofta hänger. Det ska också firas att en i personalen ska åka till Schweiz och vara borta ett tag. Som om det nu skulle vara något att fira, jag tycker det är riktigt sorgligt att hon försvinner ett tag. Henne kan man klappa på rumpan utan att bli anmäld till Me Too. Nu har väl den rörelsen avstannat, här i Thailand har jag inte märkt att den funnits!

Det blir gratis mat, man kan dricka öl för 70 bath och titta på flickor från Pattaya när de dansar. Det blir så varmt för dem att dansa, så de har nästan inga kläder på sig alls! Får hoppas de inte blir myggbitna, själv har jag mina sexiga mysbyxor på mig på kvällarna, så jag kommer inte att drabbas av det.