Del 1 av denna blogg finns på www.24i.se

Jag valde en vodka-juice, som var alldeles gratis. Jag var fortfarande hungrig, frågade när maten skulle komma. Den kommer om 10 minuter sa flygvärdinnan, varpå jag genast kände mig mättare och slapp ett utlägg på 7 dollar. Jag bläddrade igenom hela menyn, man har ju inte så mycket att göra. Upptäckte att det stod priser på allt som fanns att äta, men inga priser på alkoholhaltigt och andra drycker.

Lurendrejeri tänkte jag med min naturliga misstänksamhet. Jag frågade killen i grannstolen varför det var så. Hela den menyn är gratis, upplyste han mig om. Det är inte likt Norweigan som jag flugit med i alla år, jag känner ju knappt till något annat! Nu blev det ett annorlunda tänkande. Jag beställde genast in ett glas rödvin, sedan ett glas till, varpå jag valde en öl, och började skriva blogg.

Så kom då den efterlängtade maten till slut. Normalt brukar jag inte längta efter flygplansmat, men nu gjorde jag det! Och det var minsann ingen besvikelse, faktiskt riktigt, riktigt bra! Nog den bästa mat jag ätit på ett flygplan! Det kanske var för jag nu åkte första klass, hur maten var i andra klass vet jag inte! Vi förstaklass resenärer befattar oss naturligtvis inte med andra klassens resenärer!

Efter maten och det vinglaset kom åter vagnen med godsaker. Kaffe efter maten behöver man ha, likaså något gott till det. Man fick ingen kaka till, man kunde istället välja en cognac. Cointreau fanns inte som man skulle kunna förvänta sig som förstaklassresenär! Det fanns fler fördelar att välja förstaklass. Resan gick en halvtimme snabbare än den brukar göra, det kan ju ha berott på att det var medvind också!

Men nu är jag äntligen här och har 189 dagars liv framför mig. Det var 27 grader här när jag kom igår, det är en lagom temperatur, det är inte bra när det är för varmt heller. När det överstiger kroppstemperaturen tycker jag det blir för mycket. Då får man hålla sig inomhus med AC:n ilsket flåsande över rummet.

Har ont i ett knä och har svårt att gå längre sträckor. Jag hade därför beställt rullstol till den här resan. I Stockholm avstod jag, där kan man sätta sig en stund efter vägen. Det är betydligt värre i Bangkok, där är det väldigt långt och ingenstans att vila, mer än på rullbandet. En fördel med att vara handikappad är att man kommer igenom passkontrollen på ett smidigare sätt. Så ibland finns det fördelar att vara handikappad som en rullstolsburen man sa.

Nu har jag en del praktiska saker att ordna med. Har av TOT blivit erbjuden fiber på 100 megabite för en kostnad av 700 baht i månaden. Det blir omkring 200 kr i månaden, det blir dyrare för mig i Sverige, då har jag inte ens fiber där. De kommer idag från TOT och byter ut mitt 2 år gamla modem. Nu tror jag ju inte att de levererar det de lovar, men det räcker med hälften för min del. När installatörerna är här ska jag testa på bredbandskollen.se så får jag se vad de har för förklaring. Antingen blir det väl en språkförbistring eller också säger de att det är en ren tillfällighet.

Men så blev det inte. Installatören sa att jag inte kunde mäta via Bredbandskollen, eftersom det tar bort kraft över sjön. Han testade sedan på thailändska motsvarigheten och då visade sig att jag hade utlovad kapacitet.