Jag är sjuk idag, jag har resfeber! Jag känner igen symptomen sedan tidigare, men då har det inte börjat så här tidigt. Det är en söndag kvar, söndagen därpå åker jag. Två väskor 22 kg är packade, jag räknar med att få ha 2 kg övervikt, annars får jag väl fuska på något sätt vid inckeckningen. Nu återstår bara att inköpa kålrot och Boxholms kryddost. Brukar ha en Goudaost också, men det finns liknande att köpa på Oleary´s i BanPhe, som inte är speciellt mycket dyrare än i Sverige.

Oj, så mycket tankar jag har om framtiden för vårt underbara Mae Rumpueng Beach. Nu har man påbörjat bygget med järnvägen hit. Från båda flygplatserna i Bangkok och till Utapao, som är flygplatsen för Rayong och Pattaya. Det var f.ö. här som amerikanarna hade sin flygbas under Vietnamkriget, det som gjorde att den lilla fiskebyn Pattaya blev vad den är idag.

Läste någonstans att järnvägen beräknas vara klar om fyra år. Men jag läste också att Utapao skall få en kraftig upprustning. Man vill i framtiden att den flygplatsen skall svälja lika mycket resenärer som Suvarnabhumi, det är minsann ingen dålig framtidsvision, om den nu blir verklighet.

Det går idag att flyga från Arlanda till Utapao, men då bara via Doha än så länge., någon tusenlapp dyrare än att åka via Bangkok. Det borde vara lägre avgifter för flygbolagen att landa på Utapao, det borde tilltala ett flygbolag som Norweigan, som ju är ett lågprisbolag. De kunde ju ha en linje i veckan åtminstone, då kunde man anpassa sin resa efter det. Tror det är många som ska till den här sidan av bukten.

Härifrån kan man ta sig till de flesta större flygplatserna med inrikesflyget, så jag tycker absolut det skulle intressera både Norweigan och andra flygbolag.

Jag tror det här området kommer att exploatera, på både gott och ont. Här tycker jag man ser det genuina Thailand. Det kan gott få vara så, vill inte att det skall bli lika sönderturistat här som i Phuket, Hua-Hin och andra ställen. Men det finns mycket utrymme än, så visst tål beachen en viss exploatering.