Förra lördagen bestämde vi oss för att dra till Bråviken och fiska strömming. Några dagar före det, hade vi varit till ett fiske loppis som har sin infart vid restaurang Älgen. Här finns väldigt mycket fiskegrejer till otroligt bra priser, sådant är ganska dyrt annars!

VD:n köpte tre spön, av visheten att något brukar gå sönder, samt att det hänt att man kastat i hela spöet när man kastar ut. Jag hade bara råd att köpa ett spö och strömmingshäcklor. Häcklorna kostar fyra gånger så mycket om man handlar vid Bråviken.

Utrustade med fyra spön och 5-6 stora hinkar att ha fisken i, bar det så iväg. Vi hade kopplat på VD:ns husvagn  så vi kunde ligga kvar till söndagen. Strax utanför Arboga small det till i husvagnen, VD:n tittade i backspegeln och kom just ihåg att han glömt att efterdra hjulen på husvagnen. Ett hjul studsade i vajerräcket och tillbaka till en skogsväg på högersidan. Det började ju inte så bra, vi funderade på om vi skulle vända hem igen eller fortsätta.

Ska vi verkligen låta oss stoppas av en sådan bagatell? sa jag. Vi bestämde oss för att fortsätta. Det är bra med boggievagn, fyra hjulbultar på varje hjul, det går säkert lika bra med tre, så då blev det så.

Vi åkte till Kvarsebo och konstaterade att det inte fanns någon strömming kvar. Vi såg fiskmåsar, de borde veta var det finns fisk sa vi, så vi följde efter dem och hamnade vid ett nytt ställe vi aldrig varit. Det hette Sandviken, nog ett bra ställe, här fanns även camping med stugor att hyra.

Det ska vi tänka på till nästa år, då kan vi ta med oss en båt istället, det är alltid bättre att åka ut en bit fick vi lära oss. Vi träffade inte på någon strömming här heller, däremot träffade vi på en man vi kan ringa till nästa år, och fråga om strömmingen har kommit. Han visste det mesta om strömmingsfiske, det var en bra kontakt att få. Han kände till Lindesberg för han hade jobbat en del på Frövifors.

Han talade om för oss att strömmingen stack ut till havet bara några dagar tidigare. Det var 19 grader varmt i vattnet, och det är alldeles för varmt sa vår expert. Kan det vara bättre att åka närmare havet frågade vi, det borde vara kallare där. Ja, prova med det sa experten. Vi åkte mot Näverkvarn och fick se en skylt det stod Djupvik på. Då sa VD:n att det är säkert en djup vik där det är kallare vatten. Där finns det säkert strömming.

Vi åkte in där och träffade på ett par ordningsvakter som undrade om vi letade efter campingen på kvällen. Nej vi är här för att fiska strömming sa vi. Jaha, sa de något hånleende, ja, tror man på det, så ska man naturligtvis göra det! ”Vi kommer till er när vi går morgonronden och kollar hur mycket ni har fått inatt” sa de när de gick sin väg. VD:n kände sig inte alls uppmuntrad av samtalet, och vi beslöt oss för att fortsätta mot Näverkvarn.

Väl i Näverkvarn kunde vi konstatera att det inte fanns någon strömming där heller. Klockan 23.40 lämnade vi därför Bråviken och åkte in till Nyköping och ställde oss i centrum nära några pubar. Vi skulle kolla om det var möjligt fiska i Lårviken istället. Men vi hade ingen fiskelycka där heller.

Det ska ju vara så lugnt och avkopplande att fiska sägs det. Per Gessle sjunger om att han fiskar och andas in och andas ut. Det gjorde VD:n också, han riktigt flåsade när han höll på och trasslade och försökte få dit sin fiskelina. Den kom på plats till slut och han gick iväg och skulle kasta. Då råkade han kliva på det andra spöet, så det gick av. Men han hade ju fortfarande två spön kvar, ibland är det bra att vara välutrustad.