Åkte och hälsade på mina vänner på den här orten. De har i flera år varit och hälsat på mig, på min beach, Det har hänt mycket på 10 år. kände inte igen mig alls. Det var mycket som var nytt, men också mycket som inte fanns kvar längre.

Redan andra dagen blev jag satt under förmyndare. Förmyndaren var en barsk dam med långvarig erfarenhet inom vården. Hon tyckte jag drack mycket, (ja inte alkohol alltså) därför misstänkte hon jag hade högt blodsocker. En granne på området hade blodtrycksmätare, denne anlitades för att mäta mig. Jag hade 29,1, vilket barska damen tyckte var alldeles för högt. Allt medvetet socker drogs in, så inget socker i kaffet längre inget annat medvetet socker heller!

Det finns även en pensionerad läkare på området, denne konsulterades och han kollade om det gick att höja mitt intag av metformin. Det gick att höja den med upp till två tabletter till läste han sig till, som skulle tas runt lunchen. Efter två dagar var det dags att mäta blodsockret igen, nu låg det på 8, vilket var ansågs godkänt. Hemma brukar jag ligga strax mellan 15 – 18, men ansåg inte det var opportunt att kommentera det just nu. Jag vet dessutom inte riktigt vad det ska vara.

Det var alltid någon aktivitet varje dag, även om det inte var av större art. Men när söndagen kom skulle det vara fria aktiviteter hette det! Det stämde dock inte, jag blev beordrad att gå en promenad, medan barska damen och hennes man skulle åka till stranden och ta sin promenad där. Då kan det inte kallas fria aktiviteter, fria aktiviteter kan väl också vara att vila?

När de kom tillbaka frågade de mig om jag tagit min promenad. Jag ljög och svarade att jag gjort det. Nej du sa mannen, dina skor står likadant! Märkligt att man ska behöva torska på en sådan liten detalj.

Redan när jag åkte hade jag fått tillbaka mitt ryggskott jag hade veckan före. Så brukar det aldrig vara, men nu var det som det var. Resan blev därför väldigt jobbig. Tog taxi från BanPhe till Pattaya, därefter buss till Bangkok. På bussen fanns en plats för gods längst bak. Där sträckte jag ut mig till min fulla längd den större delen av resan. I Bangkok tog jag en paus och gick och åt på KFC. Där fanns bänkar jag också kunde ligga på en stund.

Därefter skulle jag ta bussen mot Hua-Hin där mina vänner skulle möta upp mig. När jag frågade var man köper biljetter, sa de att man gjorde det en trappa upp. När jag så tagit mig dit med mina två väskor sa de att biljetter mot Hua-Hin såldes där nere. Jag kan inte begripa varför en thailändare inte kan säga att de inte vet istället!värdigt     Det slutade med att jag tog en taxi till Hua-Hin.

Det har varit en mycket trevlig men strukturerad vecka i Hauy Yang. Hade naturligtvis varit bättre om jag inte haft ryggskott.

Reveljen gick vid 7-7.30 då drack man de koppar kaffe man beställt dagen före. Det var sedan vila till 8.45 då värden gick till träningslokalen. Jag fick inte bli med dit, värden smög dit fastän jag sa till honom att säga till när han gick. När han kom tillbaka vid 9.15 var det dags för frukost. Värdparet tog då en whisky med att först slå glaset i tallriken innan man värdigt svalvde drycken. För mig blev det dock ingen whisky eftersom det innehåller socker. Måndagen fick jag dock smaka ändå, när nu sockret varit lågt dagen före. Då blev Barska Damen min räddning, då hennes man var av annan åsikt. Ibland är det bra att det är damerna som bestämmer.

Efter frukost blev det vila ett tag innan dagens aktivitet skulle börja. Det kunde vara ärenden som att åka och handla det som skulle behövas. Efter det blev det eftermiddagskaffe. Sedan blev det poolbad varefter det blev vila igen, så man skulle orka äta middag v id 18.00 tiden. Så det var fullt upp hela dagen.

Till det var det tre grannar, ett par samt en läkare. Ätplatsen hade någon bestämt i förväg, tror inte vi varit på samma restaurang två gånger. Middagen förbereddes redan hemma med 1 – 2 drinkar att smälta ner maten med först. Svårt att säga var jag åt bästa maten, men jag tror revbensspjällen hos bögen var det som får högsta poängen, även om det inte var fel på något av de andra ställena heller.

En trevlig vecka var det, men hade naturligtvis varit bättre utan det ryggskott jag drabbades av, jag var aldrig riktigt pigg.

Jag köpte värktabletter mot ryggskottet. De var visserligen effektiva, men ändå ingen medicin jag vill rekommendera. Den hette Tramadol och skulle vara starkare än morfin. Jag åt en karta på 10 tabletter på 4 dagar. De tog slut på söndagen, sedan kunde jag ta ett par drinkar på måndagen. Men oj så konstigt jag blev att må. Mådde inte dåligt men kändes väldigt konstigt i huvudet.

Möttes just av det sorgliga beskedet att Sveriges äldsta bloggerska Dagny Carlsson är död, 109 år gammal.